I tisdags fyllde karaktären Kalle Anka 75 år. Det fick mig att tänka på en verklig klassiker bland frågor om tecknad film, som är den här: ”Jag undrar varför alla, eller i alla fall de flesta, tecknade figurer bara har fyra fingrar?” En person som utan tvivel har ett svar på den frågan är Göran Ribe, redaktör och serieexpert för bland annat ”Bild och bubbla”. Så här skriver han i Nationalencyklopedin:
Att rita figurer med bara fyra fingrar på händerna är ett bruk som uppstod i den amerikanska tecknade filmen på 1920-talet, och när Musse Pigg blev en stilbildande figur kring 1930 blev de fyrfingrade händerna standard för tecknade filmfigurer i USA.
De första figurer som fick fyra fingrar var förmänskligade katter eller möss, så deras händer kunde betraktas som ett slags tassar. Men det var helt enkelt lättare att rita fyra fingrar än fem, och det var inte någon så stor förenkling att publiken stördes av den. Därför spred sig bruket snart från djuren till karikerade människofigurer, och det befästes förstås när produktionen av tecknad film för TV kom i gång på 1950-talet, eftersom TV slukade mycket material och kraven på snabb, rationell framställning ökade.
Mer realistiskt tecknade människofigurer har dock brukat få fem fingrar – se t.ex. på Disneys långfilm Snövit och de sju dvärgarna (1937), där Snövit och häxan har fem fingrar, medan dvärgarna har fyra.
Från filmen har de fyra fingrarna spritts till serierna. Där har de förekommit särskilt i Disneyserier och i skämtserier som även i övrigt använt sig av ”stenografiska” förenklingar i teckningarna, som Knasen. Fast även bland sådana serier finns det många där tecknaren låtit figurerna få behålla sitt femte finger, t.ex. Lisa och Sluggo och Snobben.
I europeiska filmer och serier har fyrfingerhänderna aldrig riktigt slagit igenom. Man hittar dem främst hos vissa djurfigurer och sagofigurer som smurferna.
Källa: Nationalencyklopedin
De första figurer som fick fyra fingrar var förmänskligade katter eller möss, så deras händer kunde betraktas som ett slags tassar. Men det var helt enkelt lättare att rita fyra fingrar än fem, och det var inte någon så stor förenkling att publiken stördes av den. Därför spred sig bruket snart från djuren till karikerade människofigurer, och det befästes förstås när produktionen av tecknad film för TV kom i gång på 1950-talet, eftersom TV slukade mycket material och kraven på snabb, rationell framställning ökade.
Hörde om vårans alla Kalle på radio Gävleborg, min favorit radiokanal. Tänk så gammal han är !
Min egen är nog faktiskt Janne Långben!
Ja tänk vad man kan lägga märke till, själv har jag nog aldrig reflekterat över hur många fingrar seriefigurerna har. Men det är väl en logisk förklaring som ges i NE . Jag hörde oxå talas om att Kalle fyllde år, han är nästan lika gammal som min mormor som blir 78 år iår :-)
Hoppas du får en trevlig helg, har du tagit studenten nu föresten?
Hälsningar CS
du har fått svar på dina kommentarer.
Det är ju sjukt jobbigt och komplicerat att rita en tumme som rör sig rätt då den har sitt egna lilla liv.
Mycket annat borde vara minst lika jobbigt, tycker jag. Mycket det kan vara en form av gimmick också.